lördag 17 mars 2018

Farväl mitt älskade mörker..ses snart igen & alltid med min kopp



är beroende av denna årstid


andra klagar över mörkret..kylan det tunga dova mörka
jag
dyrkar & lever med den 
så jag sörjer lite nu när 
ljusare tider stunda 
våren
då kommer det blå in i mina målningar 
har liksom inget val
den
krispande frasiga livsgivande färgen

även mina alteregon dyker upp 
likt skuggor ..diffusa androgyna gestalter smyger de fram försiktigt
varliga steg subtila rörelser
allt med andakt
i denna ständiga
 väntan ...trängtan 
som genomsyrar mina penseldrag

besatt ...en besatthet mer än bubbla
denna härliga eufori

lite
 glimtar fån senaste alster
jämsides
 med min kopp
livsgivande bärande svarta kaffe
A-O 







































































just denna moment
varje dag 
likt ritualer
tror att det är den enda stunden jag får lov..
att sitta en stund
reflektera
andas in själen livet
allt medan denna livsdryck rinner genom mig likt livsserum 
några veckor till 
sen sitter jag på min bänk intill vattnet
med annan kopp
 men samma innehåll
cirkeln blir liksom alltid sluten tillslut




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar