målande och alteregon live
mmmm...det enda jag vill är att få stå och måla
men
har typ hundra andra stora projekt framför mina dagar med penseln
men idag när jag inte behövde hämta Holly
slirade jag in i min lilla skapande bubbla
tog ett glas mörkt rött ostbit och annat mumsbitaktigt
Halleluja
kan andas igen
det är verkligen som jag brukar förklara för min älskling
-att måla för mamma är lika viktigt som äta och dricka "ominteviktigare"...
men detta kan ju bara en konstnär förstå
några alteregon kom till men ljuset hann försvinna innan jag kunde föreviga..
även en målning sprungen av en längtan till en vän över vatten kom till
my poor poor heart
"känns ändå skönt att veta att man fortfarande kan längta "
och återigen kommer orden som följt mig genom livet
Längtan ....Trängtan ..& aldrig mötas de tu
min inspiro
går via min konstinstagram
tanken vad min lilla filosof brukar återupprepa nu när hon har upptäckt existensen
-Är detta verkligen mitt liv....förföljer mig
tagit mig över fyrtio år att nog nicka instämmande och säga
ja detta ...är faktiskt mitt "Carola Kastmans" liv
måhända har jag blivit mindre filosofisk eller kanske bara förlikat mig
mmm..faktum är att ordet förlika som skrämt halvt ihjäl mig förr om åren ter sig nu mindre skrämmande
får omvandla förlika till ...kommit till ro
låter finare så
abstrakt...så himla abstrakt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar